Rocc - En inkorrekt blogg

Inledning till inledning

Jag är mer balsamerad i huvudet än jag brukar vara då jag puffar på en ganska stark vattenpipa i Sharm El Sheiks äldre kvarter på Sinaihalvön i Egypten. Att jag sitter här och känner mig manad att skriva ner inledningar beror på att jag är orolig över att jag ska puffa bort de senaste dagarnas minnen ut över Röda havet och det vore bra synd då de senaste dagarns upplevelser (ursäkta mitt vattenpipuppblåsta ordval) fantastiska.
Det slår mig lite nu att vattenpipa och läsvärt och struktuerat skrivande kanske inte går helt hand i hand... Men fuck it! Vad jag har att gå på i detta inlägget är mängder av korta notiser jag skissat ner som hastigast i Kairo och att göra en rinnande text av allt mitt jibberish kan bli en intressant utmaning... En inledning kanske vore på sin plats?

Inledning

Detta inlägg ska handla om Egypten och Kairo i synnerhet då jag varit i Kario under större delen av mitt två veckor långa besök i landet.

Kairo är vattenpipa, turkiskt kaffe eventuellt te och män som nyttjar dessa preparat samtidigt som de blickar ut över gatan.

Kairo är att inte gå och lägga sig utan istället sova... Ja ärligt talat vet jag inte när de sover. Min goda vän Mohamed brukar snitta tre timmar mitt på dagen.

Kairo är korrumperad poliskåt som vill ha mutor för i princip allt. Inom denna korruption får egyptierna själva dra det tyngsta åsnelasset då poliserna brukar låta turisterna vara ifred. Min egyptiska vän Mr X blev indragen på en polisstation i trettio minuter för att han gick på gatan med utlänningen mig. Mr X fick två dagar senare muta ut en annan vän i downtown Kairo för 150 pund (cirka 225 skr). Vad Mr X vän stod anklagad för framkom aldrig.

Kairo är muslimskt med allt vad det innebär för kvinnans roll i samhället, synen på alkohol och böneutrop. När jag landade tidigt på morgonen i Kairo så fick jag lov att chilla några timmar på ett hostel vid Kairos centralstation. Det rum jag fick sitta och halvsova i hade en balkong och klockan tre på natten gick fyra egyptiska ungdomar ut på denna balkong och rökte cannabis. En av de puffande ungdomarna kom in två timmar senare och rullade ut sin bönematta och bad åt Mekka utan att notera min närvaro. Detta kontrastfyllda händesleförlopp la lite grunden för hela min uppfattning av det egyptiska samhället.

Kairo är inte någon turistort och de enda turisterna jag noterat är de jag såg vid pyramiderna i Giza, de vid egyptiska museumet och de vid Saladincitadellet.

Kairo är otroligt vänligt och standardfrasen man får höra tjugo gånger om dagen är "Welcome to Egypt!". Alla, från de gatupojkarna till de äldre respektabla coffeshopägarna är intresserade och det inlärda frågeformuläret som ofta dyker upp går:
- "Where you from?"
- "What is your name?"
- "How long you stay in Egypt?"
- "Are you married?"

Kairo är helgalen trafik som kan liknas med ett stort myrbo. Inga trafikregler verka gälla, väldigt få trafikskyltar finns uppsatta och allt utrymme på vägarna används. Backspeglar klipper konstant till varandra, tutor används oftare än de inte används och samtliga gånger man väljer att korsa en väg så riskerar man sitt liv. Trånga gator är aldrig enkelriktade så chansen att möta en annan bil och komma in i en argumenation om vem som ska backa
är stor.

 

En vanlig situation i försäljningsdistriktet Khan el Khalili

Kairo är öppet och alla ger intrycket av att de känner varandra. Jag har inte åkt en enda taxitur utan att taxichauffören pratat med åtminstone fem personer om vägen till min destination eller varför inte om vädret?... Och vädret är molnfritt och steker värre än tennisveckan i Båstad.

Kairo är försäljning. Precis allt säljs precis överallt. Försäljningen vänder sig dock inte till turister utan mot lokalinvånare. Nu är jag ingen ekonom men det känns som att grundprinciperna "tillgång och efterfrågan" helt satts ur spel... Hur damen på gatan ska få sålt sina leksaksbiler till den fattiga omgivningen är för mig en gåta... Men tur för henne att jag bara älskar leksaksbilar och nu innehar 120 stycken nya!

Kairo är en stor stad med sina 10 miljoner invånare (beroende på hur man räknar) och utan Nilen hade lokaliseringen av var man befinner sig varit ett politiskt inkorrekt skämt om muslimer. Tunnelbanesystemet underlättar och även där slår omodern tradition till. Jag gick in i en vang och kände direkt att något inte stod rätt till även om det kändes så bra! Två minuter senare inser min iaktagningförmåga att vagnen endast är till för kvinnor.

Kairo är arabsiskt och all information står med arabiskt bokstäver. Firmor, logotyper och reklamskyltar har desto bättre internationellt utbud och reklam är ingen bristvara. Detta gör att Kairo är Coca Cola och Pepsi!

 

Reklamskylt vid Sadat, Kairos svar på Time square

Kairo är levande och man ser åminstone 10 personer omkring sig var man än befinner sig och alla är sysselsatta med olika ärenden. Det vanligaste ärendet är att sitta i en trädgårdstol och iakta sin omgivning. Kvinnor rör sig mycket i staden men aldrig på coffeeshops eller efter klockan tio på kvällen. Då rör sig desto fler katter i omgivningarna vilket en zoofil föredragit framför kvinnor... Haram! Herrelösa hundar är också ett alternativ... Haram!!! Eller varför inte getter eller mulåsnor?!... Haram haram haram!!! De sistnämnda har garanterat ägare.

Kairo är urhäftigt. Jag har haft en väldig tur som får bo i Old Cairo hos två vänner under min vistelse. Deras problemfria och avslappnade attityd och hela kvarterets välkomnande har gjort mig totalt hemmastadd i området och jag får avslöja att jag saknar dom där i Kairo där jag nu själv sitter i turistparadiset Sham El Sheik.

Här har natten lagt sig över gatan medan vattenpipedimman lättat vilket passar bra då jag känner att inledningen bör avrundas. Tänkte nu istället gå igenom min resa från scratch.

Från Europa till Afrika

Flög från exotiska Landvetter, Göteborg till Schiphol, Amsterdam där jag i respekt till Nederländernas nerdrogade samhälle sträckläste "The Heroin diaries" av Mötley Crew's basist Nikki Sixx. En väldigt bra bok som gick mig att fråga mig själv om jag borde smuggla heroin till Egypten i strumporna.
- And if not, why not?!

Jag funderade även över vilket flygbolag jag skulle föredra flög mig ner till Mellanöstern.

• E-types flygbolag?
• Ett holländskt flygbolag med piloter högre än planet de flyger?
• Ett egyptiskt flygbolag med arabiska fundamentalistpiloter som hellre landar lite brutalt i strategiskt utvalda byggnader än lugn och sansat på någon fånig flygplats.

Jag kände att det som till sist fick avgöra var språkens skönhet. E-type och robotkatten han drar i svansen kunde ju slänga sig i väggen direkt och de holländska "sche"ljuden gör mig rädd.
Jag föredrog alltså i slutändan ett egyptiskt flygbolag... Vad jag föredrog spelade ingen jävla roll eftersom biljetten till flygplansätet redan var betald och det sätet var satt på ett flygplan som ägdes av nederländska KLM.

Så här i efterhand känns det rätt skönt att det blev ett europeiskt flygbolag då flygvärdinnorna inte ifrågasatte allt för länge att jag ville ha straight 8 vodka och tre Heineken att svälja ner den shoten med. Hade jag bett om alkohol av en egyptiskt flygvärdinna hade svaret blivit "Haram!".
Med alkoholen i blodet satte jag filmen "Oliver & gänget och jäklar vilken bra rulle det är!

 

Smooth sailer!

Gubben var en skön lirare men de i särklass skönaste lirarna i Kairo är de tjocka gubbar med skepparkrans som står i sina gråa klänningar och med nöjd uppsyn iaktar sin omgivning utan någon tanke på att varesig flytta sig eller sätta sig ner...

Vid tretiden hoppade jag in i en taxi som skulle ta mig till Old Cairo och mina nya vänner och först nu fick jag uppleva vad verkligt trafikkaos innebär. Jag trodde det skulle kunna liknas med Bangkoks trafikvett men Bangkok är en pensionär på sightseeing i Vadstena i jämnförelse med Kairo... Nu har jag förvisso i och för sig inte varit i Bombay som ska vara all infrastrukturs döda moder... Jag har inte heller varit i Vadstena... Hmm, är det vattenpipande inflytande som skriver nu tro?

Old Cairo

Efter att taxichauffören cirkulerat runt sitt mål och frågat fler än femton Kairobor på gatorna om vägen så nådde jag till slut rätt och mötte upp Mr X och Mohamed som jag skulle få bo hos. Mr X får kallas Mr X i det här inlägget då han också heter något som liknar Mohamed.
"Alla heter Glenn i Göteborg" är ett helt okej skämt men "Alla heter Muhammed i Kairo" stämmer fan! Jag menar att åtminstone 50 procent av alla jag presenterats för heter Muhammed eller någon form av Muhammed. Ja inte någon kvinna förståss. Haram!.. Men och andra sidan så har jag bara blivit presenterad för två kvinnor i Kairo. Mr X's fästmö och Mr X's snälla mamma.

Jag ville ju träffa tjejer då jag är mycket intresserad av det andra könet under alla dukar och burkar... burkor (Haram!). Så hur skulle jag göra för att finna flicka i Kairo? Muhamed berättade att det berodde på hur många kameler jag kunde erbjuda en muslimsk far i utbyte mot hans dotter. Vanligt pris var sju kameler... Men vadå ser det ut som jag är gjord av kameler?

 

Jag och kamelen Mickey Mouse chillar framför pyramiderna

Mohamed är engelskalärare och lite mer inskolad i internationella seder med alla positiva och negativa egenskaper det innebär och redan en timme efter att oss på en av kvarterets coffeeshops så började han lära mig hur man får omkull tjejer i sann playeranda. Jag är alldeles för omanligt vek för att spela spel för att få tjejer men Mohamed lärde mig i alla fall mer on "the game" än boken "the game" gjorde... (Den soppan orkade jag inte ens surpla.. läsa klart.)... Och med större entusiasm. Exempelvis hur man får till sex med en mexikansk porrstjärna.

*Här krashade min hårddisk i sedvanlig ordning och jag kunde inte riktigt färdigställa detta inlägg som jag ville det. Har typ 30 sidor till om Kairo men sparar dom till när jag har mer tid än jag har nu.